keskiviikko 13. lokakuuta 2010

Surunmaa-melankoli från Meänmaa!
Sommar 2008!
Under midsommaren besökte jag Meänfestivalen och lyssnade på Surunmaa. Under färden längs älvdalen vilade själen i landskapet och i Erkheikki i Pajala drog den vilsamma känslan med mig direkt. Utöver Surunmaa lyssnade jag på musikgruppen Jords spelmän Erling och Janne och tunisiska sjärnan Amina Annabis samarbets frukt Pajala-Tatawin. Lilja och Maa on musta(mun jalkojen alla) var gamla sånger som gick direkt till hjärtat.
Solgasset gick, som på beställning, över i regnskurar när Surunmaa äntrade scenen. Från Pajala till Göteborg utflyttade sångaren och låtskrivaren Viktor Fors Mäntyranta kom med musikens moll från Meänmaa, där de övriga i bandet, Anders, Fredrik, Anette och Elin lättade upp melodin på ett bra sett. I Viktors musik finns moderarvet Finland men också mycket nutid och amerikansk tradition. Viktor, hur blev Surunmaa till?
- När jag började med Surunmaa, ville jag blanda det jag tyckte om, country, blues och hillybilly, med min egna kulturs musik. Den dystra folkmusik som vi alltid spelat hemma i Tornedalen är jämförbar med mörkret i den amerikanska fokmusiken. Sen har vi även försökt hämta inslag från östeuropeisk brassmusik, alltså romsk musik.
När började du spela?
- Jag har spelat i band sendan jag var tio år gammal, skrivit musik och spelat olika instrument. Jag hade Örjan Mäki ( Willy Clay Band) som musiklärare i Pajala. Det är via honom som jag började lyssna på blues och spela gitarr. Han har varit en stor inspiration för mig, någon man såg upp till. När jag var 18, började jag spela country med några kompisar. Vi gjorde spelningar på pubar i Pajala. Det var mitt första möte med akustisk musik och verkligen jättekul!
Alla tyckte om tangon Tulethan takasi på Meänfestivaali. Surunmaa har sjungit sången på engelska också?
- Ja, låten hette från början Hanging on, den skrev jag hösten 2006. Jag hade just slutat i ett band i Göteborg och bestämde mig för att skriva egna låtar och bilda mitt egna band, inte bara vänta att någon skulle fråga mig. Jag spelade in fyra låtar ensam och satte upp dom på internet, utan att tänka mig för om någon skulle gilla det. Och det har ju visat sig att det var värt all den mödan, vi bildade ett bra band som har skitkul ihop!
Tulethan takasi blev framröstad till publikfavorit i minoritetsångtävlingen Laulun Laulut. Hur började allt?
- Allt började med att folkmusikbandet Jord(från Pajala) ville ha oss som förband till en spelning de skulle göra i Göteborg, och det var av dom fick vi veta att tävlingen existerade. De hjälpte även oss att hitta Bertil Isaksson, som översatte Hanging on till Tulethan takasi. Jag blev väldigt nöjd med översättningen, den är lite mer ironisk och humoristisk när den sjungs på meänkieli vilket ju verkar funka.
Din mor Iiris kommer från finska Pello, vad tycker du om finsk musik?
- Jag har hört finsk tango och annan populärmusik under hela min uppväxt. Olavi Virta och hans Täysikuu är underbar. Agents är bra och Irwin Goodman har jag älskat under en lång tid. Viktig att nämna är också punkbandet Apulanta, jag fastnade för dom som 12-åring och har aldrig riktigt kunnat släppa musiken.
Du sade att sången Row boat row kom till i Lankojärvi?
- Row boat row handlar att vilja fly från tryggheten i en liten by. Jag brukade ro runt på Lankojärvi som tonåring och tänka så. Då hatade jag Tornedalen över allt annat, det kändes som att jag skulle kvävas. Idag älskar och saknar jag Tornedalen väldigt mycket och hoppas på att kunna flytta tillbaka någon dag. Min hembyggd betyder trots allt väldigt mycket för vad jag och min musik är.
Vad tycker du om Lankojärvi?
- Lankojärvi betyder mycket för mig. Min familj har stuga där och det är i Lankojärvi som största delen av släkten bor, det är där mina rötter finns. När jag har blivit äldre har jag insett det vackra i det lilla och tysta, det isolerade och enkla som Lankojärvi står för.
Din morfar är den världkända skidlöparen Eero Mäntyranta. Tycker han att du borde syssla med någon sport?
- Eero har aldrig sagt något om att jag borde börja sporta. Både han och Raakel gillar det jag gör med Surunmaa och de försöker komma och titta på oss när det finns tid och ork.
Som barn tyckte jag dock mycket om både fotboll och hockey, jag var t.o.m riktigt bra på hockey! Någonstans gjorde jag i alla fall valet att spela musik istället.
Meänkieli?
- Jag har alltid sett på meänkieli som främst ett muntlig språk som talas av folk i Tornedalen. Om folket, speciellt de unga slutar tala det så dör det. Som ung i Pajala hade jag ingen vän som talade meänkieli, det vi hörde hemma var ju finska, så jag har svårt att uttala mig.
Meänmusik?
- Visst har vi våran egna musik, den gamla folkmusiken som spelats i århundranden. Våran folkmusik har starka spår av den finska och det går nog att hitta många likheter. Hasse Alatalo har skrivit en bok Nurmen Lintu där han samlat mycket av den Tornedalska musiken, en viktig uppgift som han lyckats bra med!
Meänförebild till unga?
- Jag har aldrig velat vara någon förebild och jag tror inte att jag är rätt man för det. Allt jag gör är att jag spelar musik och beskriver det jag upplevt och lärt mig i min hembyggt och på andra platser. Enda tipset: Upplev världen och lär dig nya saker men glöm i aldrig bort att berätta var du kommit ifrån, man blir förvånad över hur intresserade folk faktiskt är.
Tämä vaihteeksi toisella kotimaisella kirjoitettu Surunmaa-juttu ilmestyi kesällä 2008 myös meänkielellä ja suomeksi. Sen jälkeen on tapahtunut paljon. Viktor Fors on muuttanut juurilleen Lankojärvelle ja Surunmaassa soittajat ovat vaihtuneet ja nyt saarnamies Mäntyrantaa voi kuulla livenä Suomessakin muun muassa
Rovaniemen Hilpeässä Krouvissa 15.10. ja Tornion Cult Cinemassa 16.10.!