- Tunnen yhä suurta iloa musiikillisesta suunnasta, jonka valitsimme ISKRA:ssa. Soittaa oikein on suurenmoista, mutta soittaa vapaasti oli vielä nautinnollisempaa, sanoo Kukkolankosken rannalta 1960-luvulla Ruotsiin muuttanut Tuomo Haapala, joka oli perustamassa ISKRA:a. Yhtye edusti vuosina 1970-1992 ehdotonta improvisoidun musiikin kärkeä Skandinaviassa.Mielikuvituksellinen ja persoonallinen musiikki ylitti kaikkien tyylien rajat. ISKRA:n musiikki rakentui kollektiiviseen improvisaatioon ja käytettyjen soittoimien arsenaali oli rajaton.
Yhtye esiintyi muun muassa Kalottjazz & Bluesissa, mutta oliko musiikki jazzia, klassista, rockia vai lastenmusiikkia, ei ISKRA:sta ottanut selvää. Epätavallisten konserttien lisäksi yhtye järjesti workshoppeja niin lapsille kuin aikuisillekin. Se julkaisi viisi albumia.
Kymmenen vuotta hajoamisensa jälkeen vuonna 2003 alkuperäiset ISKRA:n jäsenet; Tuomo, Jörgen Adolfsson, Sune Spångberg ja Arvid Uggla esiintyivät Café Aguélissa Tukholmassa. Konsertti äänitettiin ja nyt muusikko Bengt Bergerin laatumerkki Country & Eastern on julkaissut sen CD:llä. Levy muodostuu kolmesta pitkästä kappaleesta Liberté, Égalité & Humanité, mikä on myös pitkäsoiton nimi.
ISKRA:n musiikkia animaatiofilmiin,,,
TUOMO HAAPALA: " Namnet ISKRA, för oss som var upproriska på 60- och 70 talet kom från den ryska revolutionens härold med det namnet. Beatnics, flower- power, anti-imperialism, solidaritet och kravet på social och ekonomisk rättvisa drev oss i strävan för en humanare värld utan krig och utnyttjande av medmänniskor, djur och natur. I franska revolutionens paroll stod det FRATERNITÉ-broderskap. Vi har ersatt det med det bredare uttrycket HUMANITÉ för att inte glömma bort all kamp som kämpats för jämställdhet sedan dess.
Väldigt stor del av musiken vi hör har en hierarkisk uppbyggnad. Dirigenter dirigerar, solister solar, kompmusikerna kompar osv. Samma hierarki som inom militären och industrin kastade ut improvisationen ut ur den västerländska klassiska musiken i mitten av 1800-talet I ISKRA ändrade vi på detta utifrån våra och tidens antiauktoritära ideal. "An Archos"-utan ledare blev ett arbetssättt för oss och många av 60- och 70-talets fria improvisatörer världen runt. Initiativet till en musikalisk skeende kunde komma från vem som helst, med vilken ljudkälla-instrument, skrot,röst,leksak. Det vanligt praktiserade komprollen för kontrabas och trummor inom jazzen förändrades. Alla var solister, alla kompade. Detta öppnade en helt ny klangvärld och musikaliska möjligheter för ensemblen.
Det är en stark känsla att ställa sig framför en publik och inte veta vad som kommer att ske. Lika oförberedda som lyssnarna har vi satt oss i den situationen. Å andra sidan ju längre vi spelade tillsammans desto personligare och finslipade blev våra verktyg att skapa musik i stunden. Improvisation beskrivs ibland felaktigt som om musikerna var tomma påsar eller oskrivna blad när de improviserar. Naturligtvis inte. Vi bär med oss allt vi kommit i kontakt med och all vår vilja att gestalta klingande material. Skillnaden till komposition på papper är de ögonblickssnabba besluten och reaktionerna. Som komponist kan man ändra musiken efter framförandet, göra en reviderad version. Som improvisatör ändrar man musiken snabbare än den snabbaste notprogrammet."
